striveaftercontroll

Jag åt idag, jag är illa tvungen, det är så äckligt allting som jag lyckas få ner... jag mår illa av att se mat och blir så trött på att alla vill mata en hela tiden. som papp, han har gjort en glass till bara mig mest innehållande av socker. Jag har fobi för socker, jag kan inte äta de! Jag har inte ätit den och vill inte, men jag kanske smakar imorn men på något sett får jag slänga den antar jag. Jag kan knappt gå utanför dörren innan dom hänger sina grepp om mig: vart ska du? vad ska du göra? om jag så som rör mig så frågar dom, och det känns som att min relation till mina föräldrar blivit mycket dålig, det känns som om dom ser ner på mig som någon dom inte känner vilket gör mig nedstämd, det känns som att dom inte kan prata med mig och det känns känns som om dom förintar mig inifrån och ut! Jag är rädd för att skolan ska sluta och jag måste komma hem till ett djupt mörker, där pappa väntar med middag som han bestämmer att jag måste sluka i mig, sedan väänta på mitt rum och låtsas bry mig om att plugga extra, fast jag gjämrar mig efter att träna eller bara dö från känslan att känna sig fulltmätt och kramper i magen,  samtidigt som jag vet att han kommer fråga om jag är sugen på något och bli sur om jag svara nej.. smatidigt som jag vet att kvällsmat väntar och dom kommer föda mig ännu mer. Jag behöver verkligen ingen dagvård, det är säkert värre här hemma. Jag hatar denna känslan av att bara bli kontrollerad till att göra måsten man inte vill. vill dom inte att deras dotter ska må bra? samtidigt mår jag dåligt av att se dom så besvikna, men för att göra dom glada sätter jag mig själv i skiten, god natt<3